#II 34 — Domedagen

#II 34 - Domedagen. Illustration: Ylva Karlberg/520

När det var dags för oss på redaktionen att ge denna lista ett namn fanns flera förslag. Det första var ”Apokalyptiska låtar”, det andra var ”2012″ och det vi tillslut fastnade för blev alltså ”Domedagen”. 2012 är året som enligt vissa teorier pekats ut som året då jorden kommer gå under enligt mayakalendern eftersom dess 5 125 år långa årscykel når sin ända. Huruvida vi kommer uppleva 2013 eller ej kan vi inte svara på, men vi kan sätta ihop en lista på temat. Öppna veckans lista med Spotify! →

Intervention – Arcade Fire

Av alla Arcade Fires dramatiska låtar är nog ändå Intervention den mest dramatiska. Texten gör naturligtvis sitt, men mest storlagen är ändå den brummande kyrkorgeln. När jorden så småningom går under så vore det dramaturgisk perfekt om bandet stod högst upp på en bergsstopp och spelade denna låt samtidigt som allting rasade runt omkring.

Believer – John Maus

Något säger mig att John Maus, mer än någon annan musiker, skulle älska att få tonsätta världens undergång. En del av hans musik är för ljudet vad Jokern är för Batman. Ni vet:  ”Some men just want to watch the world burn”. Därför tror jag att maniska “Believer” skulle göra sig oförskämt bra I hörlurarna när domedagen närmar sig framåt juletid. Här blir Maus en pastor som kan se världen falla samman samtidigt som han skakar på huvudet och säger: ”Vad var det jag sa?”.

Last Known Surroundings – Explosions in the Sky

Det blir alltid lite flummigt när man ska välja låtar till ett tema som inte har en direkt musikalisk koppling, såsom det är denna vecka. Man börjar leta bland sina skivor för att hitta något som skulle kunna passa. Jag letade, och nästan med en gång hittade jag Explosions in the Sky. De post-rockande Texas-borna har valt ett namn som passar alldeles utmärkt in här (vill du få en förklaring, kommentera nedan!), och låten Last Known Surroundings passar ju fint in den med.

Death Rays – Mogwai

Första gången jag blev introducerad till post-rock och mer specifikt Mogwai sade min kompis Adam att det är ”hårt men långsamt”. Denna, om en enkla men samtidigt precisa, beskrivning stämmer verkligen. Det snabba som många inte gillar när de lyssnar på metal eller motsvarande genres är som bortblåst i post-rocken, vilket är himla skönt. Förutom att Mogwai skulle passa bra in som ett soundtrack till jordens undergång, så kanske det är så att jorden nån gång kommer gå under genom en attack av dödsstrålar. Vem vet?

IxC999 – White Ring

I en tid när musik och information i allmänhet är tillgängligare än någonsin har det blivit svårt att finna riktigt skärande, ond och kuslig musik. Nästan allt har normaliserats. Dock finns det undantag som kommer väldigt nära dessa bemärkelser. White Rings oerhört mörka och släpiga tongångar och beats engagerar och lyckas svärta ner omvärlden för betraktaren i åtminstone en liten stund. När det inte längre finns någon väg som undkommer apokalypsen är IxC999 tveklöst ett soundtrack till undergången som heter duga.

Motion Picture Soundtrack – Radiohead

Med orgelmelodier som skulle få en begravningsorganist att brista ut i gråt är RadioheadMotion Picture Soundtrack ett ypperligt tonsatt avslut. Inte bara på albumet Kid A, utan ett perfekt tonsatt slut på kärlek, vänskap och liv. Tonerna av orgeln tillsammans med Thom Yorkes genomvemodiga sång och sångtext och de livssprudlande vackra harpklangerna visar allt världen har att erbjuda och allt att gå miste om. Allt vackert, allt förljuget och allt som gick och inte gick att älska. ”I will see you in the next life”.

Doomsday – MF DOOM feat. Pebbles The Invisible Girl

Kopplingen till temat är så uppenbart så att det inte behöver förklaras. Killen som inspirerats av seriefiguren Dr. Doom gör låten Doomsday. Så mycket domedag och undergång det kan bli. Det är såklart Daniel Dumile och hans alter ego MF DOOM jag talar om. Här hör vi en av de mest populära låtarna från debutplattan Operation: Doomsday som släpptes 1999.

Doomsday Clock – Smashing Pumpkins

Lika mycket som Smashing Pumpkins-fansen älskar Siamese Dream från 1993 hatar de Zeitgeist från 2007. Ett album som sattes ihop efter att bandets envåldshärskare Billy Corgan såg till att bandet återförenades efter att han helt enkelt insåg att han ville ha sitt band tillbaka. Ny banduppsättning och ett aningen förändrat sound gör att man kanske kan påstå att det var ett annat band, men namnet behölls. 145 000 upplagor såldes första månaden, men Corgan själv sade att ingen lyssnade på albumet. Siffrorna sade succé, men allt annat talat emot det.

My Life is Going Under — Paper

Detta är låten för den lite mer medvetna individen. Den som inser att solen plötsligt lossnat från himlen och störtar mot jorden. Den som löser detta med att ta fram sina Ray-Ban, lägga armarna i kors och bara vänta på krocken. Individen som inser att jorden kommer gå under, att hon själv kommer gå under, att det är lite coolt trots allt.

Just Can’t Get Enough – Depeche Mode

Vad än du väljer som sista syssla när det vackra slutet når oss kan man utan att dra allt för långsökta slutsater att du inte borde vilja sluta med det fina du håller på med. Du kommer ju trots allt att vara död när du väl tvingas till detta. Därför avslutas veckans lista med britt-synth om kärlek. Världen kanske äntligen blir bra när allting ställs på sin yttersta spets.