Årskrönika II: Victor Lundmark

Iceage, Foto: Victor Lundmark/520

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. 2011 är snart slut och lämnar mig med en känsla av smutsighet. Det visade sig nämligen att detta blev året då jag gick från att vara en hyfsat självständig kille till att istället framstå som Fat Possums bitch. Årets första månader fram till idag har varit en manisk dans efter Mississippi-labelns pipa.

Det började egentligen ganska oskyldigt. Jag streamade ett par Yuck-låtar via SoundCloud. Inget mer märkvärdigt än så. Visst stegrade det hela en aning när Smith Westerns gav ut propagandaplattan Dye it Blonde, men övertygelsen om att kunna sluta när jag ville fanns som en trygghet där någonstans i bakhuvudet.

Inte förrän jag såg mig själv sitta inne på fatpossum.com och förhandsboka Youth Lagoons The Year of Hibernation både på CD och kassett insåg jag att saker och ting höll på att spåra ur fullständigt. Hösten och vintern har sedan kommit att handla nästan uteslutande om Fanzine, Gross Magic och Bass Drum of Death. Den som lyckas uppfinna något sorts indie-tuggummi som bibehåller känslan men drar ner på konsumtionen ska belönas rikligt.

Året har annars handlat mycket om oförglömliga upplevelser. Mötet med The Tough Alliance-hjälten Henning Fürst på Knarrholmen är måhända inget som kommer omnämnas ens som notis i historieböckerna, men för mig personligen var det oerhört stort. Inte heller lär jag glömma bilden av en kuvad Daniel Johnston som tassar in på Berns scen och mödosamt försöker hänga på sig gitarren. Oförglömlig är också den spelning som Arcade Fire framförde på Popaganda. Då har vi inte talat om när jag och kollega Theodor lämnade tryggheten i centrala Utrecht för att besöka en minst sagt obskyr sylta långt borta från den nederländska stadens trevligare kvarter. Hur vi anlände precis i tid för att se Iceages frontman Elias Bender Rønnenfelt sparka omkull en förstärkare och därmed avfyra startskottet till en av årets mer brutala moshpits.

2012 hoppas jag att Jeff Mangum kommer till Sverige, att Animal Collective gör årets bästa skiva, att Ram Di Dam blir landets mest hyllade indierockare samt att fler svenskar tar chansen att besöka Le Guess Who?