Dags att utse Primaveras…

… vanligaste fråga: ”Do you want drugs?”.

… mest innovativa och retoriskt intressanta variant på den vanligaste frågan: ”Cocaine or pills?”.

… mest upprörda frågeställare: Mannen som ville tala om för mig att man i Spanien faktiskt svarar ARTIGT! Han hann nämligen bara till ”Hello my friend! Can I offer you any dru…”, innan jag sa nej på ett sätt som egentligen betydde ”Dra åt helvete”.

… bästa spelning: M83 som lämnade fantastiska ”Wait” hemma till förmån för total discoeufori och tidernas vildaste saxofonsolo. Allsången under ”Reunion” gick inte heller av för hackor.

… finaste ögonblick I: Mannen som i pausen mellan två låtar ropade ”Thank you so much for this moment, Jeff!” under Neutral Milk Hotel-sångarens andra spelning på festivalen.

… finaste ögonblick II: Bradford Cox (Atlas Sound) genuina glädje över att få spela på festivalen. Han avslutade sin konsert med att hylla allt och alla på ett sätt som värmde inombords.

… jobbigaste krock: Wavves och Sleigh Bells spelade nästan samtidigt.

… bästa enskilda nummer: ”Sitting” med M83, ”Little Birds” med Jeff Mangum, ”Mona-Lisa” med Atlas Sound samt ”Sound of Settling” med Death Cab for Cutie.

… ”Det där kunde ha slutat illa”: När Jeff Mangum inleder sin andra spelning med att säga till en fullsatt konserthall (runt 3000 personer) att den som vill är välkommen att sätta sig på trappan som leder upp till scenen. Mänskligt vattenfall.

… seger: Att jag och Theodor fick plats på den ovan nämnda trappan, även om det var ganska smärtsamt.

… förlust: Att jag fick större delen av festivalen mer eller mindre förstörd av mitt ständigt återkommande illamående.

… ”Har ni fest eller?”: Girls släpade med sig skräniga skjortor, blombuketter och en Soul-kör upp på scenen.

… publikrusning: När The Cure spelade på huvudscenen syntes väldigt många huvuden och ytterst lite mark.

… ensammaste: Undertecknad, som tröttnade på The Cure efter två och en halv låt för att istället gå och köpa Black Lips-merchandise. Just där och då var det inte så många andra som gjorde det.

… märkligaste: Restaurangen på ”Press- och bransch-området”. Man fick välja på att dricka vin eller att inte dricka något överhuvudtaget.

… mest patriotiska ögonblick: ”We are Refused from Umeå, Sweden”.

… mest missvisande scennamn: Scenerna hade sponsornamn. Ett av dessa kom från en bilmodell vilket resulterade i att den jättelika näst största scenen fick namnet ”Mini”.

… konstaterande: Vi ses om ett år.